Blod, svett & nävar!

Tre blodiga dygn på vägen mot seger. Möt Sveriges hårdaste fighter – Per Eklund.

Dela & Tipsa

Dela på Facebook

Tipsa en vän

Blodet rinner från Juan Alonsos panna. Med stapplande steg går han mot om-klädnings-rummet för att torka upp det värsta. Tränings-partnern, Per Eklund, passar då på att ta igen sig.

– Jag ska bli bäst i världen, annars är det ingen anledning att hålla på. Det har alltid varit min målsättning, säger han mellan flåsen.

För nio år sedan började han träna brasiliansk jiu-jitsu och thaiboxning, främst för att han var fascinerad av sporterna. Nu lockar tävlingsmomentet och möjligheten att mäta sig med andra desto mer. Och självklart målet att bli den bäste.

Strax efter att träningen är igång igen börjar Juan blöda ur munnen efter några brottningsgrepp, men då ler han bara.

– Det är hans födelsedag, så det där var min present till honom, skrattar Eklund.

Per Eklund har totalt gått 18 professionella matcher i kampsporten mixed martial arts (MMA). Utav dem har han endast förlorat tre. Nu ska 27-åringen tävla för andra gången i världens största MMA-organisation, Ultimate fighting championship (UFC). Tävlingen äger rum i Birmingham och motståndaren är fransmannen Samy Schiavo.

– Han har en avig stil och är bättre liggande än stående. Själv är jag bättre stående. Men om han går ner tänker jag hänga med, säger Eklund.

I den lilla brottningslokalen på Kungsholmen i Stockholm har sparringpartnern, Juan Alonso, blivit nedbrottad ännu en gång. Sedan, efter att de är på fötter, åker han i golvet en tredje gång. Även den gången med ansiktet ner i mattan, med Eklund liggande över ryggen.

Juan Alonso började som Eklunds elev, men har därefter fått allt svårare att hänga med i sin lärares tempo.

– Per har stuckit ifrån mig helt och hållet. Han tillhör världseliten och kommer att bli en av de bästa, säger Alonso.

Senare under träningen börjar Eklunds knä att krångla, något han säger är på grund av överansträngning efter för mycket träning. Inför UFC-matchen har han nämligen tränat sex dagar i veckan under sex månader. Han tror däremot inte att det är någon större fara med knät och justerar det med ett tjockt lager tejp.

– Det förekommer faktiskt inte så mycket skador i MMA. Oftast handlar det om att någon bryter ett ben eller måste sy några stygn. De värsta skadorna sker på grund av överansträngning.

Benbrott och djupa sår är väl inte så ”bara”? För en vanlig kille är småskador oftast samma sak som blåmärken, huvudvärk och i värsta fall nageltrång. Allt är relativt.

Är du aldrig rädd för att få stryk?
– Nej. Man går aldrig in med inställningen att man ska få stryk utan tvärtom – att man ska ge stryk. Sedan gör det aldrig ont förrän efteråt. Men det är mest obehagligt för dem som ser på.

Hur känns det inför matchen?
– Jag brukar bli nervös långt innan matchen, men det går över mer och mer ju närmare matchen jag kommer. Jag var som mest nervös för två veckor sedan.

Vad tänker du på innan en match?
– Att jag är oövervinnerlig. Man skulle kunna skjuta mig och jag skulle inte märka någonting!

Hur brukar en MMA-match se ut? Står ni upp och slåss lika mycket som ni ligger ned och brottas?
– Publiken brukar vilja se stående fighter, så på senare tid har det blivit mer stående.

Tänker man på vad publiken vill se när man fightas?
– Ja, till viss del. Är man tråkig får man färre matcher och jag vill ha så många utdelningar, slag och sparkar som möjligt i en fight, säger Eklund.

Många fighters har gått genom andra kampsporter för att bli antagna i MMA-kretsen. I USA har de oftast en bakgrund inom brottning och i Japan är det judo som gäller. Nu är MMA så vanligt att fighters börjar med det direkt. Eklunds UFC-möte, Samy Schiavo, har en bakgrund i både judo och taekwondo. Svensken är välförberedd då han tillbringat tre år i Brasilien, två i USA och ett i Nederländerna. Allt för att nöta in brasiliansk jiu-jitsu, amerikansk fristilsbrottning och så många andra kampsporter han bara kunde.

– Man måste träna med de bästa för att bli bäst.

Innan Per Eklund gav sig på kampsporten tävlade han i både ishockey och gokart, men tyckte det var skönt att byta till en sport där han kunde fokusera enbart på sin egen vilja och motivation. Tack vare sponsorer och att han även jobbar som MMA-tränare kan han livnära sig på kampsporten idag. Något han tycker är väldigt skönt efter att ha behövt försörja sig på olika ströjobb i början av karriären.

– Jag håller äntligen på med något jag älskar. Jag känner aldrig någon ångest när jag vaknar på morgonen, som många av mina kompisar med vanliga jobb gör.

Var det jobbigt tidigare?
– Ja, det var jättesvårt under vissa perioder. Jag fick sällan matcher och när jag väl fick det var jag tvungen att ta ledigt från jobbet, för att i nästa sekund få reda på att matchen ställts in. En gång stod jag på flygplatsen på väg till en gala i England, så ringer de och berättar att hela galan ställts in.

Hur länge kommer du att hålla på?
– Tills jag tappat motivationen, eller min kropp gått sönder.

Eklund har precis varit med och bildat en MMA-förening, MMA Stockholm, där han själv kommer att vara huvudtränare. Det ser han fram emot väldigt mycket.

– Det kommer att bli skitkul! Det ska bli intressant att se fighters växa från ingenting. Jag är väldigt lyckligt lottad som både kan träna själv och träna andra och se även dem utvecklas.

Eklunds treåriga son kommer även följa med till träningshallen i Stureby. Även han för att träna MMA.

– Han har jättebra motorik och brukar göra armhävningar och situps hemma. Han är faktiskt den som ser till att jag går på mina träningar!

Har du sagt till honom att hans pappa inte slår någon på riktigt utan tävlar?
– Han är för liten för att förstå. Men han har börjat förstå att jag tränar väldigt mycket och att det är mitt jobb. Han har även börjat förstå att jobb är något som vuxna gör när han blir lämnad på dagis.

Vad tycker dina föräldrar och släktingar om ditt fightande?
– Först trodde de att jag var galen och att MMA var något jag skulle växa ifrån, vilket jag inte gjorde. De tycker framförallt att det är underligt att hålla på med det när man har barn, men fightingen är en passion för mig!

I Birmingham, sex dagar senare, skriker tusentals åskådare åt den första matchen under Ultimate Fighting Championship. På ringgolvet i National Indoor Arena har Per Eklund övertag i stående läge. Han matar slag mot fransmannen Samy Schiavo. En tjej på läktaren skriker hysteriskt. Så hysteriskt att det inte går att uppfatta hennes språk. När svensken sedan fått ner Schiavo vrålar någon ”krossa honom!” (på svenska) från andra sidan läktaren.

Schiavo öppnar fighten intensivt. Trots att Eklund kände att frans-mannen skulle bli svår att möta i liggande ställningar vänder matchen sakta till att stundtals se jämn ut och stundtals ligga till Eklunds fördel. Även då den utspelar sig mestadels liggande på golvet. Eklund var nämligen förberedd inför matchen genom att ha tränat en hel del på nedtagningar. Under andra ronden har svensken tänt till och under tredje är matchen helt och hållet Eklunds.

Snabbt lägger sig Eklund över Schiavo, som blir allt svagare. Efter att ha mottagit sju slag och fått ett hårt tag om halsen sträcker fransmannen ut armen för en ”tap out”. (Klapp i ringgolvet för att visa att man ger upp). Eklund reser sig upp som vinnare, 1:47 in i tredje ronden. Han hjälper sin motståndare upp, kysser honom på hjässan och ger honom en klapp på axeln. Från hans eget huvud rinner blod. Hela vägen ned till hans näsa och läppar, som också fått en del stryk.

Efter att domaren lyft hans arm som matchens vinnare bugar han åt publiken, går ner från ringen och ut till omklädningsrummet. När han slår sig ned på bänken möts han av två funktionärer. Den ene lämnar över nål och tråd till den andre. Såret på Eklunds huvud sys igen. Utan bedövning. Funktionärerna är stressade och har sett värre saker än djupa blödande sår.

Gör det ont?
– Nej, det är skönt. Däremot gör det ont i foten. Jag trampade snett tidigt i matchen och jag tror ett ledband kan vara brustet. Jag ska till sjukhuset för att kolla upp det. Knät som krånglade under träningen märkte jag däremot inte.

Hur känns det efter segern?
– Bra. Det kändes som om jag hade ett övertag. Speciellt när vi gick i clinch under andra ronden och jag fick in ett knä där jag kände luften gå ur honom.

Vad är nästa mål?
– Jag kan köra redan imorgon! Eller nej, då är jag ju på sjukhuset (skratt). Jag ska satsa på att matcha varannan eller var tredje månad, för jag kände mig faktiskt lite ringrostig. Det får inte gå nio månader mellan varje match.

Trots segern är Per Eklund ändå ganska missnöjd med sin egen prestation under matchen. Han hade velat gå in hårdare och säger att hans start var väldigt seg. Souvenirerna från fighten, fotskadan och det djupa såret i pannan, verkar han desto mer nöjd med.

– En fight utan smärta är det värsta som finns, säger han medan funktionären påbörjar ett nytt stygn. Såret sitter på exakt samma ställe där han gav träningspartnern Juan Alonso ett jack sex dagar tidigare. Cirkeln är sluten. Eklund har fått revansch och tagit hem sin första UFC-seger.

En vecka senare är Sveriges första UFC-fighter hemma igen. Han har hunnit smälta matchen och börjat tänka igenom nästa steg i karriären. Men ändå är allt inte som det ska med Eklund. Varken fysiskt eller psykiskt. Högerfoten, som råkade ut för ett felsteg under UFC-fighten, är fortfarande inte redo för hårdträning.

– Jag kan ännu inte träna brottning, men jag kan promenera, styrketräna och cykla. Jag går till en sjukgymnast just nu och jag tror att foten blir bättre ganska snart.

Vad var det som hände?
– När Schiavo fick in ett slag tidigt i matchen trampade jag bakåt och satte mig på foten. Sedan blev det värre när jag var nära att ramla två gånger under matchen. Det gick bra att fortsätta fighten, men jag kunde inte använda foten lika mycket.

Samtidigt som Eklund kämpar med den skadade foten är han heller inte hundra-procentigt nöjd med sin insats under matchen, trots sin första UFC-seger.

– Jag vann ju, så egentligen är jag nöjd. Men jag skulle kunna göra precis allt mycket bättre. Jag har sett film på fighten efteråt och är säker på att jag kommer göra nästa match helt annorlunda. Jag ska bland annat jobba mer på stående positioner till dess.

Vad tycker du om Schiavos stil när du ser matchen idag?
– Han gick ut hårt, medan jag var mer avvaktande. Det märktes att han var nervös och då brukar man antingen hålla igen eller ta i väldigt mycket.

Eklunds möte i UFC-galan var en väldigt jämn match. Samy Schiavo behöll länge ett hårt tempo, som Eklund behärskade trots sin avvaktande öppning. I tredje ronden lyckades han ändå vända fighten till svensk seger.

– Inför matchen var mitt mål att avsluta redan i första ronden. Jag ville ta hem segern så fort som möjligt. Hade jag fått en ny chans skulle jag ha gjort det.

Men du vann ju. Finns det inget du är nöjd med?
– Nej, jag har svårt att bli nöjd. Det är genom att aldrig bli nöjd som man blir bäst!